Skräcknoveller!

KAPITEL 15:

James begravning var det finaste Lily hade varit med om. Hon fick se prästen prata, fick gå fram till James vita kista och ställa sig på sina knän. Hon fick pussa på hans fotografi, där han log sitt lilla leende. Lily hade försökt hålla tillbaka tårarna, men dom kom som stora floder, nerför hennes hudfärgade kinder. Man kunde aldrig sluta älska den personen som man mest älskade och så var det bara. Så var det mest för Lily. Hon fick till och med se kistan hissas ner i jorden och alla som kastade vita rosor, men bara Lily hade kastat ner en röd ros, för rött betydde kärlek. Det var Lilys första begravning och det var sista gången hon fick se James vackra vita kista igen.

- Emily, det var den finaste begravning jag någonsin varit med om och jag tackar dig, för att jag fick komma och det betydde oerhört mycket för mig, hade Lily sagt till Emily, dagen efter i skolan.

Emily hade gett henne ett leende och fått tårar i ögonen.

- Och tack för att du har stöttat mig genom min sorg för James. Om vi inte hade känt varandra, så vet jag inte vem jag hade vänt mig till.

- Men du vet att jag alltid kommer att finnas här för dig, även om du skulle svika mig.

Plötsligt kastade sig Emily mot Lily i en omfamning.

- Du är verkligen en bästa kompis, Lily. Utan dig skulle jag inte kunnat gå vidare med det här jävla livet.

Nästa dag i skolan, snackades det mest om James död. Varför körde han full? Varför var han överhuvudtaget på den jävla festen? Det var många frågor som kom ut ur elevernas läppar. Både Emily och Lily hade försökt att inte lyssna på dom, men Lily hade hört andra snacka om något helt annat. En kille på skolan, hon hade hört att han hette Gordon Johnson, har misstänkts för att ha gjort morden på eleverna i East High. Men det kunde förtvivlade Lily aldrig tro på. Gordon Johnson var en snäll och lugn kille. Han hade inga kompisar från klassen och så hade han inte godkänt i alla ämnen. Man kunde lätt säga att han var en ensamvarg. Gordon och Lily hade lekt med varandra, sedan dom gick på dagis. Lily hade inte träffat honom sen dess. Han var oftast väldigt upptagen. Hon hade alltid snackat med Gordon om allting, till och med sådant som rörde tjejer och Gordon var den som förstod mest av alla. Men sen när Lily skulle börja på high school, hade han bara backat ur och ignorerat henne totalt. Den enda Lily hade som kompis och som hon kunde lita på, var Emily Wane. Jämfört med Lily, var hon lång och slank med vit spöklik hud och dom gröna ögonen som glittrade när hon var glad. Lily var lika smal som Emily och nästan lika lång. Hennes kastanjebruna hår glänste så fort hon kom nära solens strålar och de bruna ögonen glittrade inte så klart som Emilys. Emilys ögonpupiller vidgades till små springor och hon sade:

- Vi måste stoppa dessa dumma rykten om Gordon, innan det blir ännu värre.

- Men hur ska vi kunna göra det? Det är Gordons problem och inte vårt. Gordon är misstänkt för mord och det är inte vi. Förresten så känner du inte Gordon. Han vet vad han gör, han klarar sig själv på egen hand. Jag lovar.

- Vet du vad, Lily? Jag lyssnar inte ett dugg på vad du säger. Jag är ingen person som sårar folk och låter dom lida. Jag tänker hjälpa Gordon, vare sig du vill eller inte!

Lily suckade.

- Måste vi verkligen bråka?

- Nej, det måste vi inte, men jag tycker du har börjat bli en egoist som bara tänker på dig själv! Och med de orden gick Emily med långa och bestämda steg.

Lily suckade igen. Hon ville inte vara ovän med Emily, nu när allt funkade som det skulle. Men Gordon kunde absolut inte ha gjort morden. Lily har känt Gordon rätt länge och hon skulle aldrig förmå sig att tro att han gjort sånt dumt.

- Mr. Johnson, vi måste be för att ta med dig till polisstationen och förhöra dig. En kvinnlig ljushårig polis stod vid korridoren. Lily hade precis haft sin engelska-lektion och kom precis ut genom klassrummet. Lily ville gärna tjuvlyssna, så för att polisen inte skulle upptäcka henne, gömde hon sig bakom skåpen. Lily såg hur kvinnopolisen fattade tag om Gordons händer och satte fast handklovarna runt handleden. Lily blev chockad och slog ena handen på munnen.

- Nej, det här kan inte vara sant. Det kan det bara inte, viskade hon för sig själv.

- Släpp mig! Jag har inte gjort något! Tjöt Gordon.

- Det spelar ingen roll vad du säger, Mr. Gordon. Du måste ändå förhöras, sade polisen sammanbitet. Elever som gick förbi, stirrade på Gordon med stora ögon. Gordon besvarade dom med en arg blick.