Skräcknoveller!

KAPITEL 13:

- Miss Cane, har ni inga bevis, så kan vi nog inte tro er. Lily satt i Mr. Spectors kontor och Mr. Spector såg inte glad ut just nu.

- Men jag lovar att det är så, Mr. Spector! Utbrast Lily och började bli upprörd. Hon hade varit nära till tårarna två gånger. Nu fick det rätta! Den unga polisen måste tro henne, men Mr. Spector såg irriterad ut.

- Jag tror inte ett dyft på er, miss Cane! Inte förrens ni har bevis på att det är just den mannen som är er såkallade farbror och jag har inte tid på att lyssna på en massa käbbel om att du känner honom! Plocka fram bevisen istället! Lily såg rädd ut. Hon hade inte menat att trötta ut polisen med sitt tjat. Hon ville bara att han skulle tro henne.

- Mr. Spector, jag har inga bevis, men jag kan leta igenom efter några, sade Lily med en liten röst. Mr. Spector såg plötsligt lite snällare ut.

- Ja tack, miss Cane. Gör det, så blir jag nöjd. Polisen log mot henne och Lily log tillbaks.

Lily satte igång sin bärbara dator, som hon hade fått av sina föräldrar i julklapp. Hennes föräldrar reste mycket och de ringde aldrig till henne, men Lily ringde aldrig till dom. Varför skulle hon? Lily loggade in på sin hotmail. Inga nya meddelanden. Lily tyckte att det var märkligt. Hon brukade alltid få mejl när hon loggade in och mejlen var alltid från Emily. Vad gjorde Emily nu? Det kanske hade hänt henne något? Lily beslöt sig för att ringa till Emily. Hon svarade inte på hemtelefonen och svarade inte heller på mobilen. Vad tusan sysslade hon med egentligen?

Nästa dag var inte Emily i skolan och nästa dag var hon inte där heller. Det hade gått en hel vecka och Lily hade inte sett Emily. Nu började Lily bli orolig. Hon bestämde sig för att kolla sina mejl. Lily kände hur hon lättnade, när hon såg att Emily hade skickat ett meddelande. Hon öppnade mejlet och läste:

"Hej Lily!

Det har hänt en förfärlig sak som jag måste berätta för dig. Möt mig i skolan imorgon klockan prick 07.00.

Kram, Emily."

Lily klickade på "svara" och skrev:

"Okej. Nöden har ju ingen lag."

Hon klickade på "skicka" och pustade ut luft. "Jag undrar vad som kan ha hänt?" Tänkte Lily innan hon gick för att lägga sig. "Men något jätteallvarligt var det i alla fall."

Klockan blev prick 07.00, när Lily kom till skolan. Längst bortåt korridoren, satt Emily med ansiktet begravt i händerna, på en bänk. Lily gick bort till henne och satte sig bredvid. Hon la armen om Emilys axlar. Emily tittade upp på Lily med rödgråtna ögon.

- Hur kunde han? Viskade hon fram. Jag litade på honom och nu är han...död!

- Vem är död, Emily? Frågade Lily.

- J-j-ames, Lily. James Wane. Min...storebror.

- James?! Hur då? V- vad var det som hände?

Lily kände hur hennes ögon tårades.

- Bilolycka. Körde i diket. Var full. Han skulle köra hem från en fest, men drack sig full. Åh, Lily, jag klarar inte det här mer! Emily skakade av gråt. Lily kramade om henne och bägge grät. Efter en stund sade Lily:

- Vi går hem till mig och dricker té. Det blir ingen skola för oss bägge två idag.

- Det har du rätt i. Jag har i alla fall ingen lust att lyssna på Mr. Tottenbergs tal om fåglar, sade Emily och log lite. De bägge två log och sedan bröt de ut i gapskratt.

Hemma hos Lily, satt de och drack té i lugn och ro. Emily hade börjat slappna av. Hon och Lily pratade om James i en hel timme.

- James var inte som andra ungdomar. Han gjorde som han själv ville och sen så hade han toppbetyg i alla ämnen, men jag fattar inte att han hade det. Han blev mobbad för fyra år sen av ett moppegäng. Det var då han tappade lusten och började att...att knarka.

Emily tog en paus tills hon fortsatte:

- James var den enda bror jag hade. Han bråkade aldrig med mig. Han var som en bästa kompis för mig när det behövdes och jag är glad att jag har fått leva ihop med honom.

Lily visste inte vad hon skulle säga. Hon visste inte att James kunde vara en kriminell person och att han dessutom hade toppbetyg i alla ämnen. Lily ville veta varför James hade blivit just kär i henne, så hon frågade:

- Varför var James kär i just mig?

- Han tyckte att du var söt och snäll. En jättebra kompis som lyssnar på ens problem, svarade Emily och log. Han berättade om dig för mig dygnet runt. Han kunde inte sluta snacka om dig. Han ville till och med bli ihop med dig, men han visste inte hur han skulle göra. Emily tog en paus och sneglade på Lily som hade fått tårar i ögonen.

- Gråter du? Frågade hon.

- Nej, men jag blev så berörd av din berättelse. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...,snyftade Lily.

Emily kollade sorgset på henne.

- Jag tror inte vi ska bekymra oss mer. James gjorde fel och det är egentligen inte vårt problem. Förresten, begravningen är på fredag. Följer du med då?

Det är klart att jag gör! Utbrast Lily. Vilken tid?

      - Hmm... 08.00-tiden, sade Emily.

- Det är skola på...,sade Lily.

- Skit i skolan! Min bror är död och jag tänker fanimej, gå på hans begravning! Skolan betyder ingenting för mig längre! Jag tror jag måste skaffa mig ett liv helt enkelt..., log Emily. Men vart får jag tag på det livet någonstans?

      - Haha, ja vart ska du få det ifrån? Skrattade Lily. Du har ju redan ett liv, lev det!