Skräcknovell: Skolmördaren - kap 4 + 5!

KAPITEL 4:

Dan stirrade på sin väska. I den hade han en spruta med heroin, en drog som han älskade mest. Det var inte ofta Dan tog drogen. Han hade börjat ta drogen ända sedan han var 15 år. Han reste sig upp och tog väskan. Han öppnade innehållet och tog upp sprutan och sedan förde han sprutan mot armen. Han kände att det stack till lite, men det gjorde inte ont. Efter ett tag kände Dan att han hade slappnat av. Han tittade försiktigt upp mot vakten som satt och sov i sin stol. Vid hans skärp hängde en nyckelknippa. "Om jag försiktigt sträcker ut min hand och han inte märker att jag är närheten", tänkte Dan och sträckte försiktigt ut sin hand mot nyckelknippan. Vakten märkte inte att Dan hade hunnit låsa upp fängelsestängslet och med smygande steg försvunnit ut genom dörren.


KAPITEL 5:

Det ringde in för första lektion. Lily hade tänkt så mycket på nyheterna, att hon inte kunde koncentrera sig i skolan. Det var så mycket som hade hänt på nyheterna.

Emily skickade en lapp på historia-lektionen. På lappen stod det: "Du såg väl på nyheterna igår kväll? /E." Lily rev av en liten bit lapp från hennes skrivhäfte och skrev: "Ja, det gjorde jag. Om den där psykiske sjuke mannen? Pratade med min kompis i telefon om det." Lily vek ihop lappen och skickade den till Emily. Men Mr. O'Neal var känd för att ha ögon i nacken, så han gick fram till Lilys bänk och sade:
- Det är förbjudet att skicka lappar på mina lektioner, miss Wane. Jag vet att du är ny här, men att skicka lappar på lektionerna är bara slöseri med tid, så tänk på det nästa gång!
Lily blev generad och kände att alla kollade på henne. Det var ju inte meningen att Mr. O'Neal skulle märka att Lily skickade den där lappen! Det var ju Emily som hade skickat den, men skyllde inte på Emily.


Efter första lektionen kände Lily att hon kunde slappna av. Lily gick mot sitt skåp för att låsa in sina böcker, när hon plötsligt såg Emily springa emot henne.

- Du, förlåt för att du fick utskällning av Mr. O'Neal för det där med lappen! Det var mitt fel, förlåt!

- Äsch, det är lugnt, sade Lily och log.

- Tack! Men du, vi måste skynda oss till kemi-lektionen, annars blir Mr. Dumbtfire inte så glad! Utbrast Emily och tog tag i Lilys hand. Med springande steg, försvann dom in i kemi-salen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0