Skräcknovell: Skolmördaren - kap 8 + 9!
KAPITEL 8:
Fem elever har mördats och två lärare styckade. Dan log för sig själv. Nu hade han nittiofem kvar. Han hade bestämt för att hälften av eleverna skulle få leva. Nu hade Dan dumpat alla kroppar i skolkällaren. Dan hade inte tänkt på att han låg risigt till. Sprutan med heroinet inuti, hade verkat i ett dygn och han hade sprutat in det för var dag som gick.
- Alla elever samlas i sal 311. Rektor Scinley har ett meddelande att framföra omedelbart! Sprakade en röst i en av högtalarna.
Dan gömde sig kvickt bakom en krukväxt, när det stormade ut elever från olika salar. Allihopa trängde sig fram till den stora aulan. Dörren till aulan stängdes. Nu visste inte Dan vad han skulle göra, om han antingen skulle stanna kvar och vänta tills alla eleverna hade rast eller om han skulle ta en nypa luft. Han bestämde sig för att stanna kvar, men han klarade inte av att stå för länge. Dan smög sig fram mot dörren. Han såg på rektorns ansikte att det var upprört. Dan smålog för sig själv. Han älskade känslan av upprördhet. Alla visste att få elever och lärare hade mördats, men de visste inte vem som var den skyldige.
KAPITEL 9:
Inne i aulan satt Lily och Emily helt knäpptysta, för att lyssna på rektor Scinleys tal. Rummet överröstades av oroliga elever. Vad kunde ha hänt?
- Kan jag få be om uppmärksamhet, tack? Ropade Mr. Scinley. Jag har ett livsviktigt meddelande! Det blev plötsligt knäpptyst i hela salen. Mr. Scinley tog ett djupt andetag.
- Jag vet inte hur jag ska säga det här, men det har hänt en förfärlig sak på denna skolan. Vi som jobbar på denna skolan, har märkt att det fattas en del elever och lärare och ingen har hört eller sett något.
- Men Mr. Scinley! Såg ni inte på nyheterna igår? Utbrast en liten blond kille. En psykiskt sjuk man rymde från fängelset och är nu fri! Han kanske kommer att hämnas? Kanske... kanske kommer vår skola att drabbas? Det vet man ju inte!
Mr. Scinley harklade sig.
- Jag såg på nyheterna igår, men jag tror inte att vår skola kommer att drabbas. Var så säker!
Lily trodde inte ett dugg på Mr. Scinley. Mr. Scinley var inte en så smart gammal man. Man kunde lätt beskriva honom som en feg idiot, som inte fattade någonting av det som händer runtomkring. Lily tyckte att Mr. Scinley verkade dum i huvudet.
- Ja, jag har inget mer att rapportera, sade Mr. Scinley och gick med snabba steg ut från salen. Lily suckade och himlade med ögonen.
